Torsdag

Idag när jag skulle hämta in honom från hagen så stod han och åt och var lite tjurig. Ville absolut inte ta på sig grimman och jag fick hålla på ett tag innan jag fick tag på honom. Inne i stallet och i spolspiltan uppförde han sig jättebra och tyckte nog att det var mysigt att bli borstad. Dock började han krångla och vände bort huvudet när jag kom med bettet men tillslut fick jag på honom tränset.
.
Ledde ner honom till ridhuset för att tömköra och det var helt tomt. Han var hur duktig som helst och allt gick jättebra. Han svarade bra på stanna, svänga och när jag bad honom trava. Dock är det svårt med traven för han vill gärna springa såpass fort att jag måste springa för att hinna med och då tappar jag lite av kontrollen. Försökte få honom att trava lugnare genom att krama tömmarna och det gick riktigt bra. Ibland missförstod han och saktade av såklart.
.
Efter en stund knäppte jag av tömmarna och lade fram tre bommar. Under hela tiden var han så duktig så och stod stilla där jag lämnade honom och väntade. Provade att tömköra honom i skritt över bommarna och de tyckte han va spännande och varje gång vi kom nära bommarna blev han som en orm i kroppen. Men han gick duktigt över! Dock började det dugga, vilket gjorde att det började låta i taket. Så efter en stund (vet ej om det berodde på ljudet eller att han var uttråkad) började han krångla lite. Han kastade sig framåt en gång men då reagerade jag väldigt snabbt med att gör en förhållning och han blev så förvånad att han nästan hamnade på rumpan. Sen förtsatte han att fjanta sig lite och skulle dra mot mitten, men jag fortsatte som ingenting och bad honom att trava lugnt som innan. Allt gick kanske inte perfekt men ag fick honom att lyssna på mig och trava (som en orm) över bommarna, så jag är nöjd.
.
När jag sedan skulle ta bort bommarna följde han mig som en liten hund och när jag ledde upp honom till stallet behövde jag bara ta tag i tömmtarna ett par gånger för att återfå hans fokus, annars följde han mig som en hund där med.
.
Glömde fixa betfor så gav honom havre och släppte ut honom i hagen, där jag ledde honom till vattenkoppen som dom fått. Vi blev nog lika förvånade båda två när det stod massa små kossor i sin hage bredvid vattenkoppen. Eddie har nog ärvt lite av sin mammas koskräck(för visst har hon det?) så jag fick muta honom med godis för att han skulle följa med mig fram till vattenkoppen. Väl där nosade han på vattnet, men drack inget och var inte helt lugn. Men så släppte jag honom och gick tillbaka och då stod faktiskt Sassa och Eddie kvar där de såg kornda och petade i något gammalt hö/halm. Så så himla rädd kan han ju inte vara! Vattnet var i alla fall fräsch och ljummet!
.
/Helena

Kommentarer
Postat av: Kicki Settung

Härligt att det gick så bra! och, ja - Mollys koskräck har han konstigt nog kvar fast han t o m har gått med dem i samma hage:) ibland undrar man hur de tänker!

2011-12-15 @ 21:37:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback