I helgen vilade Eddie.

Onsdag
Idag var hovslagaren i stallet igen så Eddie fick fina verkade hovar. Hon tyckte hans hovar såg bra ut trots att det var ett tag sen senast, så jag behöver inte känns någon stress inför nästa verkning. Idag uppförde han sig dock inte riktigt lika bra som förra gången, men det är fullt förståeligt. Precis när han skulle verkas skulle hästarna i stallet in och fick massa god mat att mumsa på. Så inte nog med att han fick stå mitt i gången bland hästar han inte känner, så fick han dessutom stå och se på när de andra åt. Stackarn. Verkningen gick dock smidigt, han var bara väldigt spänd och vägde lite på benen så med tanke på omständigheterna gick det trots allt bra.

David var med i stallet idag så under tiden jag betalade fick han hålla en otålig Eddie som gick runt runt och skrapade med foten. Men David hade inga problem att hålla honom. Jag hade tänkt att tömköra idag, men då det blev lite tight om tid eftersom jag skulle iväg på ett möte tänkte jag att jag skulle släppa honom i ridhuset för det såg tomt ut.

Jag tror Eddie har kommit in i trotsåldern eller har sjukt mycket överskottsenergi för när vi kommer fram till ridhuset går David in först och jag och Eddie efter. Då börjar han steppa på stället och i princip kastar sig in i ridhuset. Väl där inne försökter han slita sig och galoppera iväg, stegra sig och uppföra sig allmänt dåligt. Jag lyckades få honom att inte dra iväg, men det krävdes faktiskt att jag drog en hel del i grimskaftet. Eddie var väldigt stressig och redo att dra iväg hela tiden men på något vänster lyckas jag stänga ridhuset. Då bråkar han igen och jag blir så irriterade att jag tvingar honom att backa och backa och backa. Vi backar i princip hela ridhuset och sen går vi tillbaka ner med utgången för jag ville ta av honom hans täcke. Onödigt att han springer sig svettig i regntäcket med fleece. Här går han hyfsat lugnt, lyssnar när jag ber honom att stanna men är som en tickande bomb. Väl nere vid utgången försöker han slita sig igen och jag lyckas lirka av täcket av honom medan han dansar runt mig.

När täcket är av släpper jag honom, tar fram spöt och han flyger iväg. Sladdar i kurvorna, sparkar bakut, skakar på huvudet, galopperar fort fort och gnäggar. När han är sådär vill han inte komma fram och bli fångad, så jag blir lite stressad om det skulle komma någon som vill rida i ridhuset och jag inte kan få tag på min häst. Men idag hade jag med mig morätter så det gick faktiskt att kalla in honom. Han kom i full rulle, tvärnitade och glufsade i sig moroten och gick sen bredvid mig, fortfarande som en tickande bomb. Kände dock inte för att ha honom så nära mig när han är sådär, med risk för att han ska råka skada mig så jag skickade iväg honom och kallade in honom ett par gånger. Efter ett tag blev han flåsig och gallopperade kortare sträcka och inte lika snabbt så då satte jag på grimskaftet och ledde honom tills han blev (hyfsat) lugn. Tränade lite halt, backa och flytta på bakbenen och han var fortfarande väldigt alert, vaken och lite stressig men jättelugn jämfört med tidigare och han löd mig så då var jag nöjd.

Upp till stallet gick han som vanligt som en liten hund och skötte sig hur bra som helst. Knashäst! Idag ska jag försöka tömköra igen hade jag tänkt. Spännande!
/Helena